Nobelpristagarens insats

Nobelpris­tagarens insats

Med Richard Thaler gjorde ekonomin en resa från tro till vetenskap.

Av CHRISTIAN GÜNTHER-HANSSEN

2017-12-06

Richard Thaler är ett av de absolut största namnen inom beteendekonomi just nu, och han har ett flertal upptäckter som han kan skryta med. Ett exempel är besittningseffekten, som gör att vi övervärderar saker vi själva äger. Ett annat är mental bokföring, som gör att vi ser 1000 kr i lottovinst som en annan sorts pengar än 1000 kr från matbudgeten. Anledningen att Thaler fått priset är en hygglig lista med den typen av beteendeekonomiska upptäckter. De visar att människor beter sig som människor och inte som ekonomer.

Om man läst media i samband med att Thaler fått ekonomipriset till Alfred Nobels minne så kan man få intrycket att det är hela bilden av Thalers arbete. Det finns dock lite att tillägga. Thaler hade med ett finger i spelet när beteendeekonomin lämnade universitetens korridorer och kom ut i den riktiga världen. Inte minst har vi hela konceptet om nudgning, som populariserades med boken Nudge som han skrev tillsammans med Cass Sunstein. Dessutom dök Thaler upp på ett hörn när rigorösa beteendeinsatser kom igång med Storbritanniens Behavioural Insights Team, kallad Nudge Unit. Det satte ordentlig fart på appliceringen av de insikter beteendeekonomin kommit fram till. Thaler har alltså inte legat på latsidan.

Men det finns mer än så. Tar man lite längre perspektiv så har Thaler faktiskt bidragit till förändra och förbättra hur hela ämnet ekonomi fungerar. Iallafall om man får tro honom själv när han skriver om detta i sin bok Misbehaving1, som är hans professionella självbiografi. Han var där när det hände, när beteendeekonomerna gjorde ekonomi till en vetenskap.

Richard Thaler
Richard Thaler.
llustration: Niklas Elmehed. Copyright: Nobel Media AB 2017

Traditionellt så levde ekonomer gärna i föreställningen att de var på samma nivå som fysiker, och byggde därför sitt arbete på användandet av matematiska formler och figurer. Dessa formler förklarade närmast exakt hur ekonomi fungerar under vissa givna förutsättningar. Tyvärr byggde en av dessa förutsättningar på ett antagande som man aldrig testat så noga. Detta antagande var att folk är rationella, nyttomaximerande och konsekventa i alla lägen, den så kallade ekonomiska människan Homo Economicus. Att detta bara var ett antagande tyckte ekonomerna var en oviktig detalj som i värsta fall kunde orsaka lite effekter på marginalen. I själva verket betydde det att det inte alls gick att jämföra sig med fysiker. Istället för Newton var man mer som kyrkoprästen som genom att använda Bibelns ord och övertygande stämma kunde visa att solen snurrar runt jorden. Matematiska formler till trots gjorde detta att ekonomi hade mer gemensamt med filosofi än vetenskap.

Beteendeekonomernas intåg satte de gamla sanningarna i gungning. De lade fram avvikelse efter avvikelse från föreställningen att världen kretsar kring Homo Economicus. Under lång tid debatterade man hårt om dessa avvikelser var betydande, mätbara och relevanta. Thaler var med när denna strid utkämpades. Exempelvis var hans besittningseffekt en av de betydande avvikelserna som motbevisade den traditionella modellen. Hans jobbade så länge mot det ekonomiska etablissemanget att han beklagar sig i slutet sin bok att han inte kan det längre eftersom det gamla etablissemanget nu är borta. Avvikelserna var tillräckliga för att förkasta de gamla antagandena och bli etablerad sanning. Sanning byggt på empiriskt bevis denna gång och inte antaganden. Ekonomiämnet är idag i allt större grad vetenskap istället för filosofi.

Medalj för nobelpris
Medaljdesign: Erik Lindberg. Foto: Adam Baker.

Nu är det förstås så att de flesta beteendeekonomer som varit med så länge som Thaler har bidragit till detta. Det är heller inte första gången en beteendeekonom får priset. Robert Schiller som fick delade priset 2013 har jobbat med beteendefinans, och det är redan 15 år sedan Daniel Kahneman fick priset för att ha satt igång hela beteendeekonomin till att börja med.2 Framför allt fick de så klart priset för sina insatser i att forma beteendeekonomin, men samtidigt är vetenskapens intåg in i ekonomin inte något som har gått Nobelkommitén förbi.

Faktum är att Kahneman inte fick priset själv, utan han delade den med Vernon Smith. Det intressanta med Vernon Smith är att han inte är beteendeekonom. Istället så var det han som började med att testa och mäta saker inom ekonomin genom att använda experiment. Experimentell ekonomi är inte nödvändigtvis beteendeekonomi, även om de passar bra ihop, och Smith började med detta redan innan beteendeekonomin kom igång. Att dessa två förkämpar för en vetenskaplig metod inom ekonomin fick priset tillsammans är knappast en tillfällighet.

Thalers är alltså inte den första av vetenskapens förkämpar inom ekonomin som får Nobelpris, men det innebär inte att insatsen inte varit betydande. Jag är övertygad om att fler beteendeekonomer kommer få priset i framtiden får stora upptäckter. Däremot är jag inte säker på att de kommer ha haft samma betydelse för den vetenskapliga metoden i sig. Thaler är på det viset möjligtvis den sista.

Richard Thalers nobelföreläsning hålls fredag 8 december klockan 14.00 i Aula Magna på Stockholms Universitet.

1. Thaler, R. H. (2015). Misbehaving: The making of behavioral economics. WW Norton & Company.

2. Den uppmärksamme läsaren av Misbehaving märker att det är två personer Thaler ser till att nämna extra familjärt. Det är Nobelpristagarna.  Robert Schiller kallar han ”Bob” och Daniel Kahneman är helt enkelt ”Danny”.